Abstract
Aldrig förr har andelen äldre i Sverige och världen i övrigt ökat så snabbt som nu. Bättre bostäder, bättre hygien, rent dricksvatten, avloppsrening, bättre mat och medicinska landvinningar har under 1900-talet gett oss ett kvarts sekel till att leva. De flesta vunna åren är jämförelsevis friska år. De ”reparationsmedicinska” hälsoproblem som en del äldre drabbas som slitna knän och höftleder, grumlade ögonlinser, otäta hjärtklaffar och tilltäppta kranskärl kan med gott resultat åtgärdas med dagens operationsmetoder. Vi har fått en ålder till och de vunna åren kan ses som en välfärdsvinst. Det är först mot slutet av livet då den ”bräcklighetsmedicinska” perioden inträder med demenssjukdom och multisjuklighet som vi behöver samhällets insatser. Dessförinnan är vi en resurs men en inte fullt utnyttjad sådan. Och den får inte utsättas för diskriminering.
During the 20th century we increased our life expectancy by 25 years but retirement age remains at 67 years. According to various public opinion polls up to one third of the newly retired people would have liked to go on working part-time or full-time but were referred to what they called a “life-long vacation”. Because of the demographic changes with an increasing number of old people we must see older people as a resource and open the possibilities for those who can and want to work longer. This means that we have to get rid of the prevailing ageism which results in age-discrimination. Age-discrimination exists not only in working-life, it also comprises the access to goods, services, health care and social services. Therefore the proposed directive from the EU-commission in 2008 covering all fields in society can, if it is realized, be an important tool in the struggle against age-discrimination. We also need research on older people in working life and how their health problems can best be treated. Finally, older people are important role models and their idealistic contributions to society have to be made visible.
Författare som medverkar i Socialmedicinsk tidskrift accepterar att deras verk publiceras under licensen Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported. Denna licens tillåter att en tredje person delar ut författarens arbete (kopierar, distribuerar och sänder verket) och skapar bearbetningar av det under förutsättning att: författaren/na och/eller licensgivaren anges på ett korrekt sätt, verket inte används i kommersiellt syfte samt om verket återanvänds eller distribueras måste information tydligt anges om upphovsrättsvillkoren som gäller för verket.
Författare behåller upphovsrätt för deras arbete men garanterar samtidigt publiceringsrättigheter för första publicering och all publicering via Internet till Socialmedicinsk tidskrift. Vidare kräver Socialmedicinsk tidskrift att författaren överför samtliga upphovsrättigheter för kommersiell användning av verket till utgivaren (Socialmedicinsk tidskrift). Inkomster från kommersiell försäljning används för att kunna fortsätta att publicera smt både i tryckt format och online utan publiceringsavgifter.