Abstract
Äldre personer med intellektuella funktionsnedsättningar (IF) representerar en växande grupp med multisjuklighet och komplexa vårdbehov. Samverkan mellan huvudmän har lyfts som en strategi för att bättre möta personer med komplexa behov. Syftet med studien var att utforska uppfattningar hos strategisk personal på kommunal- och regional nivå om hindrande och främjande faktorer för samverkan mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård, avseende komplexa behov hos äldre personer med IF. Åtta personer intervjuades utifrån ett fenomenografiskt perspektiv. Resultatet dominerades av hinder för samverkan; den pågående samhällskrisen, olika lagstiftningar och uppdrag, avsaknad av styrning, hög personalomsättning och svårigheter i kommunikationen mellan organisationer. Resultatet visar att samverkan tvingas bli nedprioriterad när en samhällskris utsätter välfärdssystemet för stora påfrestning. Implementering av samverkan för denna sårbara grupp äldre är en angelägen fråga för både praktiken och forskningen.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License.
Copyright (c) 2021 Ingrid Runesson, Gerd Ahlström