Abstract
Alla har sett de återkommande rubrikerna om att fattigdomen, alternativt barnfattigdomen, ökar. Men fattigdomen har faktiskt inte ökat sedan mitten av 1990-talet i Sverige. Det som har ökat är istället förekomsten av teoretiskt tvivelaktiga och urvattnade mått på fattigdom. Vi redogör för de grundläggande teorierna bakom olika fattigdomsmått och argumenterar för användandet av mått som är förankrade i vanliga människors uppfattning om fattigdom. Ett sådant mått bör utgå från brister i ekonomiska och/eller materiella resurser och operationaliseras som materiell deprivation eller som ’absolut inkomstfattigdom’, där inkomsterna relateras till olika socialt bestämda nödvändigheter. Ett sådant mer renodlat fattigdomsmått bör komplettera, men inte förväxlas med andra väsentliga samhällsfenomen, till exempel ojämlikhet och levnadsnivå; skilja sig från dem operationellt, precis som de skiljer sig teoretiskt.
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell 3.0 Internationell licens.
Copyright (c) 2022 Jan O. Jonsson, Carina Mood