Abstract
För att nå framgång i arbetet kring de elever som utmanar skolan mest så ställs automatiskt högre krav på den enskilde lärarens kompetens och prestationer som inte direkt har med kunskapsutveckling att göra, något som många lärare inte heller anser sig ha tillräckligt med utbildning och erfarenhet för att hantera. Skolans fokus på ett problemorienterat synsätt tenderar ofta att köra fast när det gäller att hitta lösningar som hjälper ungdomarna att utvecklas. Detta lösningsfokuserade perspektiv framhäver vikten av att försöka utveckla elevens starka sidor som en motpol till det som inte fungerar. Utifrån denna ansats sker en förskjutning från riskfaktorer till friskfaktorer. Syftet med den här studien var att undersöka hur en kurs i lösningsfokuserat arbetssätt påverkat lärares förhållningssätt och bemötande i relation till enskilda elevers problematik med utmanade beteenden. Sex lärare inom grundskolan intervjuades. Intervjuerna studerades med tematisk analys som metod. Lärarna i studien har genom utbildningen i lösningsfokuserade strategier skapat sig en ökad förståelse för den betydelsefulla sociala dimension i enskilda elevers skolproblem, och att dessa problem inte tillkommer oberoende av det sammanhang som eleven lever i. Det är alltså i samspelet med elevens sociala kontext som svårigheterna upplevs och tilldelas sin mening. Den här studien visar att elever riskerar att bli kategoriserade som problematiska genom de typifieringar de blir föremål för.
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell 3.0 Internationell licens.
Copyright (c) 2021 Hans Ek, Rikard Eriksson, Mikael Ebefors, Pål Ellingsen