Vol. 100 No. 5 (2023)

Hur ska man göra för att förbättra vården, stödet och behandlingen vid missbruk eller beroende? Naturligtvis vill ”alla” att samhällets och civilsamhällets insatser skulle resultera i bättre resultat: minskad förtida dödlighet, bättre livskvalitet, ökad hälsa för brukarna. Men hur gör man? Att det skulle behövas en generell ambitionshöjning är många överens om, men då behövs nog mer resurser och det är inte så lätt att ordna. Att det delade ansvaret mellan sjukvård och kommuner kan bidra till ineffektivitet, och att ansvaret för behandling borde samlas hos sjukvården ansåg Missbruksutredningen redan för 12 år sedan, och Samsjuklighetsutredningen lämnade likartade förslag under 2023. Hur det verkligen blir återstår att se. Alldeles oberoende av den typen av stora reformer så finns det stora möjligheter till kvalitetsförbättringar och effektiviseringar, hävdar författarna till fem artiklar i detta nummer av SMT. Deras grundsyn är att missbruk och beroende i grunden är bio-psyko-sociala ohälsotillstånd, och att därför problemen måste tas om hand i enlighet med detta synsätt. En viktig strategi är att planera och följa upp de insatser som erbjuds brukarna på ett systematiskt sätt. Trots att redskapen för sådan systematisk behovsbedömning, planering och uppföljning finns, och är väl spritt i den svenska socialtjänsten, utnyttjas inte potentialen fullt ut. Skillnaderna är stora sett över Sverige, både mellan och inom kommuner och regioner. Det som beskrivs är ett implementeringsforskningsprojekt för att denna potential ska börja utnyttjas.