Vilken betydelse har positivt bemötande för återgång till arbete?

Abstract

Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen har visat sig vara otillräcklig och många frågor står obesvarade kring vad som egentligen bidrar till att sjukskrivna hittar tillbaka till arbetslivet och hur den processen ser ut. Vad som sker i interaktionen mellan professionella rehabiliteringsaktörer och den sjukskrivna är av betydelse både för att lyckas i rehabiliteringsarbetet och för att främja återgång till arbete. Det är troligt att förändringarna som nu sker i sjukförsäkringen leder till att sjukskrivna personer kommer att få ett allt mer utsatt läge utifrån olika synpunkter. Sannolikt kan bemötandet från professionella påverka hur den enskilda individen hanterar sin nya situation.

Knowledge of what makes rehabilitation measures effective is not satisfactory and there is a lack of knowledge concerning the hows and whys of success or failure in promoting return to work of persons on sick leave. There are studies that indicate that it is not mainly the type of rehabilitation, but rather how the sick-listed person is encountered by the rehabilitation professionals that matters. Sickness absentees might experience encounter positively or negatively and the outcome of the rehabilitation are influenced by these experiences. Self-evaluation and self-esteem, and the emotional dimensions involved, may be far more important variables in the rehabilitation process than has hitherto been recognised. Deepened knowledge of their role could have a major impact on rehabilitation efforts and their outcome. In this article a simple model of hypothetical relations between pride/shame, empowerment/disempowerment, work ability, health, and return to work is sketched. The importance of positive encounters between sickness absentees, professionals, relatives, and colleagues are further discussed.