Ursprungsbefolkningar fungerar som markörer för klimatkrisen

Abstract

Klimatmötet i Glasgow har börjat när jag skriver den här ledaren. FN chefen, Antonio Guterres sade i sitt inledningstal: Failure is not an option! Spelet mellan länder globalt för att påverka miljökrisen illustreras dagligen i våra tidningar. Oljestaterna bromsar miljöarbetet och har lobbat för att i dokument ta bort faran med de fossila bränslena. Johan Rockström o.a. skriver att ”Mer vatten måste skyddas om vi ska klara klimatmålen”. Det räcker inte med att hantera utsläpp av CO2 från transporter, industri och annan energianvändning.

Urbefolkningar runt om i vår värld lever nära naturen eller av naturen. Det gäller i högsta grad samerna i Sapmi. Sapmi som omfattas, förutom Sverige, av länderna Finland, Norge, och Ryssland. Sapmi breder ut sig i Arktisområdet från Kolahalvön till Dalarna.  Förutsättningarna för att bevara miljön och skapa en hållbar utveckling är detsamma som för hälsa – nämligen fred, utbildning, mat, inkomster, ett stabilt ekosystem, hållbara resurser, stödjande sociala nätverk, social rättvisa och jämlikhet. För att åstadkomma förändring för bättre hälsa i befolkningen är möjligheter att påverka i lokalsamhället avgörande. Hälsa är en fråga om möjligheter till att påverka, makt och resurser. Men att förändra är inte lätt. Att förespråka delaktighet i lokalsamhällen innebär att en decentraliseringsprocess startas. En sådan process är en utmaning för den centraliserade politiska och ekonomiska makten.