Abstract
De svenska stadsmissionernas sociala arbete har genomgått två generella förändringar under senare år; det har expanderats och breddats och det har kommit att ägnats åt allt svårare social problematik. Stadsmissionernas arbete kan inte längre sägas vara ett komplement till den offentliga sektorn då deras insatser inte kompletterar någon befintlig insats och då de allt oftare utför tjänster inom ramen av ett kommunalt uppdrag. Den här artikeln beskriver en situation där ansvaret för hälsa och omsorg för socialt utsatta allt mer kommit att hamna hos organisationer som stadsmissionerna. I den avslutande diskussionen berörs konsekvenserna av denna utveckling på både samhälles och individnivå. Artikeln är baserad på en empirisk studie av åtta stadsmissioner runt om i landet.
Författare som medverkar i Socialmedicinsk tidskrift accepterar att deras verk publiceras under licensen Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported. Denna licens tillåter att en tredje person delar ut författarens arbete (kopierar, distribuerar och sänder verket) och skapar bearbetningar av det under förutsättning att: författaren/na och/eller licensgivaren anges på ett korrekt sätt, verket inte används i kommersiellt syfte samt om verket återanvänds eller distribueras måste information tydligt anges om upphovsrättsvillkoren som gäller för verket.
Författare behåller upphovsrätt för deras arbete men garanterar samtidigt publiceringsrättigheter för första publicering och all publicering via Internet till Socialmedicinsk tidskrift. Vidare kräver Socialmedicinsk tidskrift att författaren överför samtliga upphovsrättigheter för kommersiell användning av verket till utgivaren (Socialmedicinsk tidskrift). Inkomster från kommersiell försäljning används för att kunna fortsätta att publicera smt både i tryckt format och online utan publiceringsavgifter.