Papperslösas tillgång till hälso- och sjukvård i Sverige. Internationella konventioner och läkaretik i konflikt med svensk lagstiftning

Abstract

En ny hälso- och sjukvårdslag för ”asylsökande m fl” (2007/08:SfU8) röstades igenom i riksdagen 21 maj 2008. Lagen innebär att papperslösa/irreguljära immigranter har laglig rätt till akut sjukvård samt sjukvård som inte kan anstå. Patienten debiteras dock alla sjukvårdskostnader. På samma sätt skall gravida kvinnor erbjudas mödrahälsovård. Barn (under 18 år) som söker eller tidigare har sökt asyl erbjuds all form av sjukvård och dessutom subventionerat på samma sätt som för bofasta barn. I praktiken följer inte denna nya lag flera internationella deklarationer och konventioner som Sverige för övrigt ratificerat. Vidare är grundläggande medicinsk etiska principer i praktiken inte kompatibla med den nya lagen. Slutligen innebär lagen svårigheter att bedriva optimalt smittskydd i Sverige.
A new law aimed at regulating access to preventive and curative healthcare for asylum-seeking and undocumented migrants in Sweden was endorsed by the Swedish Parliament on 21 May, 2008. The law defines the right of access to emergency healthcare and healthcare that cannot be deferred but not at the subsidised costs which apply for Swedish citizens. The law also defines the right to prevention and care for pregnant women, although again not subsidised. Child healthcare shall be provided at subsidised cost but only for children who are/have been asylum-seekers. The implications of the new law are analysed in relation to other Swedish laws and regulations, international declarations and conventions endorsed by Sweden, and principles and international declarations of medical ethics and practices. The conclusions are that international equity conventions are partly violated, that medical ethics and principles are partly incompatible with the law and that Swedish infectious disease control may be obstructed.