Kommentar till Lotta Vahlne-Westerhäll

Abstract

Det är välgörande att se en så väl genomtänkt och logisk text som tar upp de centrala frågorna kring principerna för sjukskrivning. Jag har följt debatten om lagen om sjukskrivning, den så kallade rehabiliteringskedjan, sedan 2008 då den hastigt tvingades igenom i Riksdagen. Jag var med när frågan då diskuterades i Socialförsäkringsutskottet. Många tunga organisationer var representerade, såsom Försäkringskassan, LO, SACO, TCO, Företagarna, Industriförbundet och Socialstyrelsen. Det rådde nästan enighet i lokalen om att lagförslaget skulle komma att leda till svåra komplikationer och att man borde tänka ett varv till innan man införde lagen. Men några dagar senare röstade i alla fall riksdagen igenom lagen. Ett starkt skäl till brådskan var att man ansåg att sjuktalen var orimligt höga. Dock påpekade man från Försäkringskassan att sjuktalen redan hade börjat gå ned och man predicerade att de skulle fortsätta att gå ned även om lagen inte infördes.

Nu, tretton år senare, går Lotta Vahlne-Westerhäll igenom lagens historia och dess tillämpning. Hon pekar på en rad problem med lagen från 2008 och analyserar även den nyligen i proposition föreslagna lagändringen (regler inom sjukförsäkringen 2020/21:78).