Klimatfrågans psykologi

Abstract

Växthusgasernas klimateffekter har varit kända i över ett sekel. Deras halter i atmosfären stiger allt snabbare i takt med ökande antal negativa klimateffekter. Trots dessa kunskaper råder en förbluffande passivitet när det gäller att sätta in kraftfulla åtgärder. Tekniska och politiska analyser och initiativförslag dissekeras sönder, internationella avtal sägs upp, och problemet förnekas totalt i vissa tongivande kretsar. Artikeln anlägger ett psykologiskt perspektiv på denna diskrepans mellan vetande och handling. Den analyserar ett flertal psykologiska faktorer som försvårar för oss att vidta nödvändiga åtgärder för att komma tillrätta med klimathotet. Den hävdar att människans psyke är konstruerat för att fokusera på det omedelbara, vare sig det gäller att avvärja faror eller att utföra etiska handlingar. Effektiva klimatåtgärder måste ta hänsyn till denna ”kognitiva och etiska närsynthet” och omvandla den till konstruktiv handling. Använda begrepp är förnekande, beljugande, projektion, dissonans, distans, skuld och apati. De hämtas huvudsakligen från psykoanalytisk teori samt social- och kognitions-psykologi.