Att förstå fattigdom – kursen i global hälsa för KI-studenter

Abstract

Hur får man folk att förstå och engagera sig i de enorma skillnaderna som existerar mellan länders inkomst och människors hälsa? Inkomsten i Sverige är 100 gånger högre per person än i världens fattigaste länder och professor Hans Rosling lyckades med den svåra konsten att förmedla den oerhörda betydelsen av dessa två nollor för att kunna leva ett friskt liv och få behandling när man blir sjuk. Hans Rosling var internationell folkbildare i global hälsa. Utrustad med färggranna statistikbubblor om världens utveckling och sin överdrivet långa analoga pekpinne tog han världen med storm. När han gick bort sörjde en hel värld en fantastisk lärare, men det hela började 1996 på Karolinska Institutet med en valbar kurs för läkarstudenter i global hälsa. Det som kännetecknade Roslings pedagogik – att koppla den aggregerade sanningen om världens utveckling i siffror och till den enskilda individens livsöde – kännetecknade också hans kurs där några veckors teori i Sverige kombinerades med en studieresa till ett låg- eller lägre medelinkomstland för att uppleva den verklighet de läst om och träffa de människor som lever där. Kursen i global hälsa lever kvar på KI men har utvecklats över tid. Sedan en tid tillbaka går den två gånger per år och tar emot studenter från 10 olika utbildningsprogram. Under de tre första veckorna läser studenterna teori tillsammans på Karolinska Institutet i Stockholm för att sedan tillbringa två veckor i mindre grupper antingen i Tanzania, Uganda, Laos eller Vietnam. Målet är att de med egna ögon ska få uppleva och därmed fördjupa sin förståelse för vad som påverkar hälsa och sjukdom i länder med små resurser. Det är på denna resa studenterna får tillbringa en natt hos en vanlig familj på landsbygden, vara med att hämta vatten, laga mat och gå ut på åkern – något som Hans berättat om i sina föreläsningar världen över liksom i sina populära sommar-och vinterprogram på Sveriges Radio. Kombinationen av att lära sig om global hälsa i teorin och den personliga erfarenheten av en annorlunda verklighet är viktig för att kunna lämna gamla föreställningar om världen bakom sig, och ta till sig en mer evidensbaserad, aktuell världsbild. Detta var ju också Hans Roslings viktigaste budskap – att fler av oss skulle förstå världen utifrån fakta och inte snedvridna föreställningar i hopp om att vi då kan ta bättre beslut och se möjligheterna snarare än begränsningarna. När andra kallade honom för optimist brukade han själv säga: "Nej, jag är en possibilist!".