Regional uppföljning av det nationella trafiksäkerhetsmålet – exemplet Västmanlands län 1989 – 2009

Astrid Värnild, Per Tillgren, Elsvig Eilert-Petersson

Sammanfattning


Artikeln belyser hur det nationella målet för trafiksäkerhet går att följa upp på länsnivå via befintlig statistik från polis och sjukvård. Data från 1989/1990 respektive 2008/2009 jämförs.

 

För perioden 1997 – 2009 har det inte funnits något nationellt definierat trafiksäkerhets­mål för allvarligt skadade. Enligt polisens statistik är antalet svårt skadade vägtrafikanter i Västmanlands län oförändrat under perioden. Antalet allvarligt skadade i sjukvårdsstatistiken definierat som ISS > 8 är oförändrat.

 

Antalet skadade personer registrerade av sjukvården har minskat under perioden beroende på att antalet skadade gångtrafikanter och cyklister har blivit färre. På grund av omorganisation inom sjukvården kan minskningen inte kvantifieras. Ett lägre antal frakturer styrker att det varit en minskning. Antalet skadade bilister har blivit fler, men de skadas lindrigare än 1989/1990.

 

Kombinerade skaderegistreringssystem försvårar uppföljning på regional nivå.


Nyckelord


Trafikskadade; trafiksäkerhet; Nollvision; skadeuppföljning; målstyrning.

Fulltext:

PDF


© Socialmedicinsk tidskrift. All rights reserved!