Socialmedicin – ett stöd för utsatta

Jan Halldin

Sammanfattning


Läkare har genom historien ofta funnits som stöd för människor som i utsatthet och utanförskap. I och med att socialläkarna försvann, den siste 2007, har det inte längre funnits särskilda läkare för samhällets utsatta grupper. Klinisk socialmedicin med rutinmässig sjukvård försvann redan på 1980-talet och finns nu inte längre som en reglerad del av den socialmedicinska specialistkompetensen. Författaren, som själv varit socialläkare i 15 år, anser att i det som händer i dagens sjukvård med privatiseringar och primärvårdens vårdval finns det skäl att återinföra klinisk socialmedicin. Som ett förslag på klinisk verksamhet föreslår författaren inrättandet av speciella socialläkarteam som skall bevaka de mest utsatta gruppernas situation och i utvärdering och forskning vara kopplade till socialmedicinska institutioner.

Physicians have often been a support to people in vulnerable situations. When social medical officers disappeared, the last one 2007, there are no special physicians for society´s disadvantaged groups. Clinical social medicine with routine care was discontinued during the 1980s and is no longer a part of the social medicine speciality. According to the author, previously a social medical officer during 15 years, with the present privatizations and choice reforms in health services, there are reasons to reintroduce clinical social medicine. The author suggests that the clinical activity of social medical officer´s teams should focus the most vulnerable groups, and that evaluation and research be connected to institutions of social medicine.


Nyckelord


social medical teams; clinical social medicine; history of social medicine; homelessness; privatizations; patient choice reforms in primary care

Fulltext:

PDF

Kommentarer på artikeln

Visa alla kommentarer


© Socialmedicinsk tidskrift. All rights reserved!