Tobaksprevention och invandrargrupper (TTI)

Per Haglind

Sammanfattning


Projektet tog utgångspunkt i det förhållandet att tobaksrökning i
Sverige är mera utbrett bland grupper av utrikesfödda jämfört med
svenskfödda. Dessutom i att folkhälsoinsatser måste fokusera på
förhållanden som minskar återstående livslängd, är ojämnt fördelade
mellan olika grupper samt är möjliga att förebygga.
Projektet vände sig till två språk- och kulturområden, nämligen
det arabiska språk- och kulturområdet respektive det serbiska,
bosniska och kroatiska språk- och kulturområdet. Dessa utgjorde
de två största icke-nordiska språkområdena i Göteborg. Projektet
arbetade inom sex metodområden, samarbetade med 47 invandrarföreningar och deltog i 130 möten med representanter för och
medlemmar i dessa föreningar. Genom mångfalden insatser, möten och diskussioner förändrade projektet målgruppernas kunskaper och erfarenheter, vilket långsiktigt medverkar till ett minskat tobaksbruk.
Betydelsen av att skapa partnerskap är en av projektets viktigaste
erfarenheter. Såväl projektet som invandrarföreningen tog på
sig ett partnerskap och först när ett sådant förhållande var etablerat
med en känsla av dubbelsidighet i arbetet och med fördelar för
båda parter kunde projektinsatser genomföras med framgång.

Fulltext:

PDF


© Socialmedicinsk tidskrift. All rights reserved!